Jag har svårt att skriva nu. Mest beror det på en mörkhårig kille som är lite av den finaste jag någonsin har sett. På sätt och vis vände han upp och ner på allt när han tog mig i handen och frågade om jag ville bjuda honom på frukost. Jag hade aldrig träffat någon som har allt, men så träffade jag honom.
Mest av allt önskar jag nog att han inte hade allt det där. För det gör honom till någon som alla andra också vill ha. Sådana som han kan välja vem som helst i hela världen. Då väljer man inte någon som jag.
åh så fint.
SvaraRaderadu kanske måste våga tro på att han faktiskt väljer någon som dig? man måste nog våga tro för att bli lycklig
Varenda gång jag träffar någon som jag skulle kunna tänka mig, ångrar jag mig stunden efter just precis av den anledningen.
SvaraRaderavåga tro, puss
SvaraRaderaDu måste våga tro! Annars kommer du aldrig veta heller...
SvaraRaderaFår jag berätta en sak?
SvaraRaderaNåja, dumt att be om lov för jag kommer ändå att göra det.
såhär är läget:
min pojkvän har mörkbrunt hår i en prydlig och fin frisyr. Han har helt amazing drag och en kropp som får vem som helst knäsvag. Han spelar teater, har sjukt bra koll på musikvärlden och klär sig alltid så satans bra. ALLA vill ha honom. Så är det. (Nåja, nästan alla.) I början när vi var tillsammans och jag var på krogen kom jämt minst fem tjejer fram och frågade om vi var tillsammans, och när jag svarade "Ja" svarade dom "jaha.." med illa dold besvikelse.
Så är det. Folk kollar efter honom på stan. Han väcker uppmärksamhet.
MEN. Han vill inte ha någon annan än mig. Jag förstår inte riktigt, för han kan få nästan vem han vill ha och varför då vilja ha mig? Så resonerar jag. Han resonerar inte alls utan är bara kär i mig mig mig och vill ha mig, tills vi dör.
Låt inte den här chansen rinna dig ur händerna. Jag var nära, nära att göra det men lyckades vara kvar (jag var så förbannat kär att jag inte kunde slita mig trots att jag tänkte att varför skulle han vilja ha mig, han leker bara, etc.)
Det här blev hafsigt och konstigt men min poäng är:
Man kanske inte förstår, men man kanske inte måste förstå heller. Man kanske bara ska försöka flyta med och se vad som händer.
Lycka till. Stor kram.
Som många av dom andra säger: du måste våga tro! Kram på dig
SvaraRaderaH: Jag tror att det är viktigt att våga och jag är inte så bra på det. Men jag tror också det är viktigt att inte vara allt för naiv, för då går man sönder.
SvaraRaderaAnonym: Åh, det är ju så dumt! Så lätt hänt men så dumt! Jag är också så.
somettbrevutanslut: Jag vet. Jag vill tro lagom mycket.
Anonym: Det är så sant! Men ändå livsfarligt!
josefin: Först; tack för att du berättar och tack igen, igen och igen för din underbara blogg.
Det låter så fint när du skriver och jag tror på det du skriver. Det gör mig så glad att läsa också för du verkar vara så fin och ni verkar så himla rätt för varandra.
Jag ska försöka flyta med.
Kram.
Su: Tack och kram!
säger som så många andra, försök att tro på dig själv! jag vet att det kan vara svårt ibland men man mår så mycket bättre om man lyckas att göra det
SvaraRaderaAlle har redan sagt hva jeg ville si, men jeg sier det likevel: Tro på at nettopp han vil ha nettopp deg!!! Han ville jo vært verdens heldigste om han fikk en som er så fantastisk som du virker å være.
SvaraRaderaellis: Tack fina! ♥
SvaraRaderaAnonym: Tack! Jag önskar att det inte var så svårt.
Det är lite som att du tar orden rakt ur hjärtat på mig.
SvaraRaderam: Åh, jag önskar ju mest att du inte kände så. Men tack för att du läser!
SvaraRadera