57.

Jag blir så himla rörd när så jättejättemånga vill följa med i flytten. Det trodde jag aldrig. Ni är helt otroliga. Jag har försökt svara på varenda mejl men så blev det sent och jag blev alldeles snurrig (jag är ju inte alls van vid att så många fina mejlar mig såhär på en och samma gång). Jag vet inte riktigt om alla har fått svar. Ni som har mejlat och ännu inte har fått svar, mejla mig igen så lovar jag att ni ska få min nya adress.

Och till er fina som fortsätter att klicka er in hit varje dag: snälla rara mejla mig! Jag vill så hemskt gärna att ni ska fortsätta läsa.

Puss!

PS. Min mejladress är: omdublundarsafinnsjaginte@gmail.com

56.

För mig är det jätteviktigt att den här bloggen är anonym. Det är den inte längre. Därför slutar vi här. Det känns hemskt tråkigt för ni är så många fina som har följt med ganska så länge nu. För mig har det betytt himla mycket.

Det känns tråkigt att jag måste vara såhär jobbig och hemlig. Men jag vågar nästan lova att den här gången så flyttar vi för sista gången. Till en helt ny blogg och till en helt ny mejladress. Bloggen kommer inte vara lösenordskyddad och den kommer att gå att följa precis som vanligt via bloglovin. Om ni vill följa med så får ni hemskt gärna mejla mig här: omdublundarsafinnsjaginte@gmail.com så berättar jag var jag befinner mig.

55.

Fina Felicia skrev och frågade om jag kunde göra ett litet boktips. Det tycker jag var ett himla bra förslag. Jag har tipsat om böcker här och här tidigare. Egentligen vill jag tipsa om alla fem böcker som jag köpte förra veckan, men ikväll så börjar vi med denna:

Jag vet inte om jag behöver förklara vad den handlar om, titeln förklarar nog bättre själv. Jag gråter hejdlöst på sida 12 och jag slutar nog aldrig.

Jag vill att alla ska läsa den här boken.

54.

Han skjutsade på sadeln. Det var något fel på pakethållaren sa han. Egentligen skulle någon annan skjutsa mig men jag lyckades se honom precis innan vi skulle åka. Det var sommar, i slutet på juli. Det var veckan innan jag flyttade. Jag kunde inte se på honom utan att le.

Han cyklade med en ölflaska i handen och jag sa att det var livsfarligt men han bara skrattade. Vi pratade om att våga och jag sa att han var modig. Han sa att jag var modig. Han sa att han var rädd för att vara ensam. Jag sa att jag var rädd för att vara två.

Jag har tänkt på hur man låter tillfällen passera. På alla som säger att det är så livsfarligt. Jag tror att det som är farligt är att låta människor passera. För människor kommer sällan åter.

53.

Om han hade känt revbenen lite tydligare när han drog med handen under mitt linne. Om höftbenen vore lite vassare. Om bara huden vore lite, lite tunnare.

Om jag hade pratat lite mindre. Eller lite mer. Lite mer om sådant som jag borde säga. Inte vara så himla ärlig. Inte tycka så mycket. Lite mindre jag och lite mer vanlig. Om bara jag inte hade tänkt så mycket. Det är så jobbigt med människor som tänker för mycket. Det kanske låter fint med sådana som tänker för mycket. Men det är inte fint. Det komplicerar och gör ont och det förstör. Det vet alla som försöker komma mig nära.

52.

- Har du tänkt något mer på Haiti, frågar han.

Jag rycker på axlarna. Jag vet inte vad jag ska svara. Funderar på om han gör narr av mig. Hans ögon avslöjar ingenting. Han ser glad ut. Jag undrar hur jag ser ut.

Vad ska jag svara? Jag har ju bara tänkt på honom.

51.

- Jag förstår inte hur man ska våga lita på människor för man vet ju aldrig säkert om det någon säger verkligen är sant eller inte, sa jag när vi låg nära under samma täcke.
- Nej, det är sant sa han.

Senare sa han: "jag vet inte hur jag ska kunna sluta kyssa dig". Morgonen därpå innan han rusade sa han att jag var skyldig honom en frukost. Jag sa hejdå och han sa vi ses.

Sen tänkte jag på vad vi kanske skulle prata om nästa gång vi låg under täcket. Kanske skulle jag berätta att jag är väldigt blåögd och alldeles för naiv och lättlurad för mitt eget bästa. Kanske skulle jag säga att det är dumt för man faller så hårt varje gång. Men det blev ingen nästa gång. För ett vi ses betyder inte samma sak för honom som det gör för mig. Kanske borde jag förstått det.