söndag 31 januari 2010

39.

Ibland, nästan alltid, är verkligheten sådär vass i kanterna. Jag tror inte att jag är gjord för att klara det.

fredag 29 januari 2010

38.

Saker som jag tänker på:

· När känslorna för någon dör. Jag förstår inte hur känslor som en gång varit så levande plötsligt inte längre är det.

· Den där blicken som man inte vågar möta för man vet att man kanske aldrig kommer vilja sluta titta. En dag så kommer han inte titta på dig med den där blicken. Han kommer att titta på någon annan.

· De som säger att man måste vårda relationer. Jag önskar att om man känner jättemycket för någon så löser sig resten längs vägen. Så är det nog inte.

torsdag 28 januari 2010

37.

Hej fina läsare!

Det här hör kanske inte hit men jag bara måste tacka er för att ni lyser upp mina dagar. Ni betyder så mycket för mig. Och ni ger mig så mycket! Mitt liv går i ett rasande tempo just nu, jag hinner nästan inte ens andas. Idag när jag satt i tvättstugan tänkte jag på hur jag prioriterar tid nu förtiden. Ni minns kanske när man gick upp två eller tre timmar innan skolan för att hinna locka håret? Hur gammal var man då egentligen? Nu ställer jag väckarklockan på sex för att tvätta. Det är inte alls samma sak. Därför lockade jag håret ikväll. Det tog en evighet men så är vissa nätter också oändliga. Det känns som att det kan bli en sån natt inatt.

söndag 24 januari 2010

36.

Jag satt inte på någon bänk och pussade någon fin pojke när jag femton år. Inte när jag var sexton eller sjutton år heller. Jag satt nog hemma och pluggade då. Fick kanske MVG på kemiprovet. Kanske alla andra prov också. Jag hade bara ett IG och det var i kärlek. Det består nog fortfarande.

Jag vet inte om tre bokstäver på ett papper värderades högre än kyssar, men jag vet att det kändes lättare. Och säkrare. För man kan inte läsa sig till hur man blir älskad. Det går inte att träna sig till att våga falla för någon så som det går att göra med trippelpiruetter.

Kärlek är skrämmande, himla svårt och livsfarligt. Och livsviktigt säger någon, fast sånt förstår ju inte jag.

lördag 23 januari 2010

35.

Ni vet alla de där festerna i åttan och nian. Man har ägnat halva eftermiddagen åt att lägga ögonskuggan perfekt. Kläderna är nya och man känner sig, för första gången på vad som känns som evigheter sedan, ganska fin. Eller, egentligen så gör man ju inte det. För egentligen så vet man att låren bara ser smala ut på håll, och man känner sig alltid-alltid ihålig i det där innanför revbenen.

Det var på en sådan fest som vi pratade för första gången.

- Jag har sett dig förut, sa han som hade ögon att drunkna i. Och jag tänkte att det är omöjligt för jag är ju osynlig. Men det sa jag inte.

Jag var fjorton år och okysst.

onsdag 20 januari 2010

34.

Innanför ljusgula väggar sa hon "ibland kan det kännas bra att prata med någon”. Och jag sa "det kanske är sant men jag har ingenting att berätta". Sen sa vi inget mer.

måndag 18 januari 2010

33.

Det är veckans första dag och jag vill aldrig att den ska ta slut. Förut ville jag bara att dagarna skulle vara över så fort som möjligt och att nästa dag aldrig skulle börja. Det vill jag inte lägre.

söndag 17 januari 2010

tisdag 12 januari 2010

31.

Till dig som inte gick på alla fester.

Du som inte var först med att dricka alkohol. Du som inte visste vem som hade kysst vem eller vem som hade däckat hos vem i helgen. Du som stod bredvid men som själv aldrig rökte ens ett bloss. Du som var sist med att förlora oskulden.

Du som grät på skoltoaletterna och gick omvägar i korridorerna. Du som önskade att dagarna gick lite snabbare för det-här-kan-inte-vara-livet-det-kan-bara-inte-vara-så. Du som skrattade utan att känna något. Du som skulle därifrån och aldrig någonsin komma tillbaka.

Livet blir bra tillslut, jag lovar.

fredag 8 januari 2010

30.


Det var någon som skrev och frågade om det gick bra att mejla mig. Och självklart går det jättebra, när som helst om vad som helst. Min mejladress är 126dagar@gmail.com.

torsdag 7 januari 2010

29.

Jag har vänner som går från den ena kärleken till den andra. Det är som att när känslorna för den ena tar slut så börjar känslorna för nästa. Och jag kan inte låta bli att känna en viss avundsjuka. Om jag bara kunde få känna så för någon.

Jag behöver bara en.


tisdag 5 januari 2010

28.

Ibland skrattade jag på riktigt. För det fanns dagar som jag faktiskt ville leva. Mest ville jag inte leva, men det fanns sekunder och minuter då jag tänkte att livet kanske ändå var något för någon som mig.

Jag grät nog nästan varje kväll ett tag. Jag mådde så himla dåligt och jag visste inte varför. Jag var så väldigt rädd för att någon skulle veta. Jag gjorde allt för att det inte skulle synas. Varje gång jag skrattade och inte kände mig ihålig tänkte jag att nu är det slut. Fast det slutade liksom aldrig.

Jag var kanske inte hon som man tänkte satt inlåst på skoltoaletterna och grät. Jag såg kanske inte alldeles förstörd ut när jag kom till skolan på morgonen. Men jag kände mig så. Och ingen i helahela världen förstod.