Jag vet inte om tre bokstäver på ett papper värderades högre än kyssar, men jag vet att det kändes lättare. Och säkrare. För man kan inte läsa sig till hur man blir älskad. Det går inte att träna sig till att våga falla för någon så som det går att göra med trippelpiruetter.
Kärlek är skrämmande, himla svårt och livsfarligt. Och livsviktigt säger någon, fast sånt förstår ju inte jag.
och ännu en gång lyckades du sätta ord på hur även jag känner. jag pussades dock med killar när jag var 15, 16, 17 och 18 år men inte var jag kär och det fick mig verkligne inte att förstå vad kärlek är, och det vet jag fortfarande inte.
SvaraRaderaWow. Det räcker som kommentar. Bara wow.
SvaraRaderamvg i att uttrycka sig fint med ord. så fint, så wow, så magiskt. helt perfekt. sötis.
SvaraRaderakärlek är för bra för att vara sant. hittar man den så får man ingen tillbaka. kärlek är ett helvete.
SvaraRaderaDet var så länge jag trodde att det bara var jag. Men du, du sätter ord på hur det har varit och är. Man känner sig så mycket tryggare av att plugga än att titta någon djupt i ögonen och säga att man älskar. Men jag orkar inte vänta längre.
SvaraRaderaDu är bra, så himla bra.
Jag tror faktiskt att det finns något i kärlek som nästan är som att träna sig i det hela. Det handlar bara om att träna på att tro på sig själv, att man kan.. Att man vågar och om man nu försöker falla för någon så kan man hur det än slutar vara stolt över att man tog steget och att man antagligen har lärt sig något nytt.
SvaraRaderaSå väldans bra text! och tyvärr känner även jag igen mig i det...
SvaraRaderahalleluljah vad du är bra. du skriver så inihelvetes sant och fint.
SvaraRadera(och jag känner igen mig i det här inlägget även om det tar emot)
precis sådär. hur kan du träffa så himla rätt varenda gång? sitter tårögd som vanligt.
SvaraRadera'Det går inte att träna sig till att våga falla för någon så som de går att göra med trippelpiruetter.'
tror jag behövde läsa det just nu. måste lära mig att våga falla. tror jag är påväg.
Tack,
SvaraRaderadu får mig att känna mig mindre ensam.
Du får mig att känna mig normal,
oftast känns det som jag kommer från
en annan planet.
du skriver jätte fint :)
SvaraRaderaemma: Jag tror att det tar lång tid att förstå vad kärlek är. Kanske inte för alla, men för sådana som mig (och kanske dig). Det är nog inte så konstigt egentligen, även om det känns så.
SvaraRaderaMicke: Åh, det är alldeles tillräckligt! Tack!
nicolina: Mvg i fin kommentar! Tack så jättemycket!
johanna: Jag är så rädd för det där. För att det du skriver verkligen ska vara sant. Och kanske är det så. Men kanske inte. Jag läste någonstans att kärlek utan att få något tillbaka är längtan. Jag vill tro att det är sant.
Evelina: Precis så! Ibland känns det som att jag orkar vänta i en evighet. Bara för att det andra är så skrämmande. Jag tycker att du gör rätt i att inte längre vänta.
Su: Du är så klok. Jag tycker att du har alldeles rätt. Att träna sig i att våga är bara så hemskt skrämmande och så mycket svårare än så mycket annat. I alla fall för min del, tyvärr.
Ellis: Åh, tack så jättejättemycket! Jag önskar att du inte kände igen dig.
ellen: Åh, din kommentar gjorde mig så hemskt glad. Tack så jättemycket! Jag önskar att du inte kände igen dig.
Sally: Tack! Och det gör mig så hemskt glad att läsa att du är på väg ifrån det här. Jag hoppas att du ska våga, lite i taget. Jag är nästan helt säker på att det kommer att vara värt det.
Mikkaela: Tack för att du vill läsa! Jag känner mig också vilsen och onormal, ofta. Det är nog ganska många som känner så, även fast det känns som att man är den enda i hela världen.
emily: Åh, tack så himla mycket!
Fint, du.
SvaraRaderaMademoiselle: Åh, tack! Det betyder så mycket!
SvaraRaderaDet är så mycket jag i det du skriver.
SvaraRadera