måndag 30 november 2009

17.

Han ringer. Efter tre långa månader ringer han. Han vänder upp och ner på allt som går att vända upp och ner på. Och han frågar om jag är arg.

Jag hatar att han förstår.

Jag hatar att han kan få mig så lycklig samtidigt som han kan få mig att må så dåligt. Plötsligt är allt det där jag försökt bygga upp så skört igen. Han säger att han kan stå utanför min dörr i morgon om jag vill men jag vet inte vad vill.

Jag vill nog bara inte gå sönder.

11 kommentarer:

  1. nej jag vet. kärlek är inte lätt. men undrar bara om du fick känna på det där fantastiska pirret (som alla snackar om för själv vet jag ju som sagt inte) och om du tappade andan när han rörde dig. om ingen annan spelade någon roll och ingen annan bekräftelse behövdes.

    kanske varade lite för kort för att svara men.. jag vill veta. du är så vacker på alla sätt och vis även fast jag inte ens vet hur du ser ut.

    SvaraRadera
  2. Det är så jäkla typiskt! Varför gör de så? Varenda gång. Det går inte att vara tillsammans med dem, men så fort man börjar läka kommer de tillbaks och river upp såren igen.

    SvaraRadera
  3. vaaarför gör han detta? det händer alltid, går inte att förstå sig på det manliga könet. det går verkligen inte... blir så TRÖTT!

    SvaraRadera
  4. Är det bara jag som inte helt förstår det negativa? Kanske har han mått lika dåligt som dig hela den här tiden? Kanske har han velat ringa länge men inte vågat av rädsla för vad du skulle svara.
    Kan det inte vara värt att ge det en chans?

    Jag vet att det är lätt för mig att säga och jag förstår att det är oerhört läskigt. Men jag var (och är) likadan, hittade aldrig någon som passade mig eftersom att jag aldrig gav det en riktig chans. Stötte bort av rädsla för att bli lämnad.
    Men sen träffade jag en kille som kom tillbaka trots att jag stötte bort honom, som inte gav sig förrän jag försökt och snart firar vi sex månader. Jag är fortfarande lika rädd och ibland vill jag bara gömma mig, men jag är så glad att jag gav det en chans. Att jag vågade ignorera de negativa bubblorna i mitt huvud.
    För det har trots allt varit sex mestadels bra månader.

    Jag tycker inte att du ska ge upp om det fortfarande finns en del inom dig som inte vill det.
    Kram <3

    SvaraRadera
  5. detta är så klassiskt och förhatligt. men oh som jag hoppas att du gör rätt.

    SvaraRadera
  6. killar dom kommer och går...
    se till att hjärtat ditt består <3

    Ta hand om dig och fortsätt skriva så fint som du gör!!

    SvaraRadera
  7. åh, såg nyss en pojke som vände min värld upp och ner. det är fint men förvirrande. vi fick bara lite för lång ögonkontakt lite för många gånger och ändå så känns det som att det betydde något.

    och tack för att du skriver så fint att man dör.

    SvaraRadera
  8. Kärlek gör så jävla ont men samtidigt är det så himla fint. Tänk på vad som är bäst för dig i framtiden när du tar beslutet.

    SvaraRadera
  9. Varför gör de sådär?!?! När man precis börjat bli glad utan.. då ringer de eller skriver nåt litet sms. fy fan.

    SvaraRadera
  10. Jag håller med Emma. Dels för att jag känner igen mig så väl... Han kanske tog steget du inte vågade ta. Snälla, låt inte rädslan ta över, låt det få bli någonting fint ifall det finns en chans för det att bli det. Jag träffade en pojke för lite mer än en månad sen och vi kunde aldrig bli någonting pga diverse anledningar men jag önskar att han skulle kunna ringa mig helt plötsligt en dag ifall han hade ändrat sig. Hur ledsen jag än varit sen vi slutade att ses.

    Du är väldigt fin, A.

    SvaraRadera
  11. emma: Jag önskar att jag visste emma. Kanske hade vi för lite tid för att jag ska kunna svara på den där frågan. Jag minns bara att det kändes himla rätt när vi var tillsammans. Jag ska försöka förklara bättre, i ett inlägg, när jag hittar de rätta orden.

    Jag vet ju hur du ser ut, och du så vacker. Och du har en vacker insida som lyser igenom.

    Sofia: Åh, jag vet inte. Jag undrar också, varför? Kanske för att de vet just det, att det där såret är så svårt att läka. Men så kan det också vara ett sår som man inte vill ska läka, det gör det så svårt.

    Johanna: Jag förstår mig inte heller på killar. De kan vara så fina och få oss att må så bra, men också göra oss så sårbara.

    Emma: På många sätt har du alldeles rätt i det du skriver. Jag blir så glad när jag läser att du har träffat någon som du tycker om, någon värd att falla för. Du är så modig! Kram <3

    somettbrevutanslut: Jag vet inte vad som är rätt om jag ska vara ärlig. Men jag hoppas att hur det än slutar, så ska ingen av oss gå sönder.

    vera: Så fint! Och tack, det betyder himla mycket för mig! <3

    Hanna: Åh, sådana pojkar gör vardagen så himla fin. Mer fina pojkar och lång ögonkontakt!

    Tack för att du läser, det är du och alla andra fina läsare som får mig att vilja skriva och det är ni som gör det så fint här.

    sara: Åh, det är så sant, kärlek är det finaste i hela världen men samtidigt gör ingenting så ont. Det är svårt att veta vad som är ett bra beslut nu när man inte vet hur framtiden ser ut, jag hoppas att det ska bli rätt.

    Anna: Det undrar jag också. Kanske är de för viktiga för oss, och vi för viktiga för dem, att det måste bli såhär. Eller så gör det bara ont hela tiden och man måste göra det där som man innerst inne inte vill, men som man vet att man måste. Blunda och gå vidare.

    Någon som tror: Du har rätt, på så många sätt och vis. Jag tror jag förstår hur du menar. Tack för dina ord!

    SvaraRadera