tisdag 17 november 2009
10.
Det är väldigt lätt att förstöra mig. Det är nog ingen som riktigt vet det. Vet att jag kan gå sönder hur lätt som helst. Det skulle ju göra mig ännu mera sårbar än jag redan är. Om det nu är möjligt. Och jag vill inte det. Att falla för någon handlar om att göra sig sårbar. Men om man redan är det, hur gör man då? Man ser till att aldrig komma någon tillräckligt nära.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du måste sluta vara så rädd, A. Det gör ingenting att falla lite och bli väldigt sårbar. Om man aldrig vågar det så är ju det samma sak som att ge upp hoppet om kärleken och det får du inte göra. Hur ont det gör att gå sönder inombords så dör man inte av det, det försvinner efter ett tag och då är det ofta värt smärtan. För de goda minnena väger upp.
SvaraRadera<3
SvaraRaderaDet är fint att längta, jag är medveten om det hela tiden när jag gör det, att det är för att det är så fint att älska någon som jag längtar. Men det är såklart jobbigt också.
Kram
Å, kära nån. vad fin du är. du och orden.
SvaraRaderadet här låter jätteklyschigt, men ändå: du är inte så lätt att förstöra som du tror. alla människor är lite kanststötta, det är så det ska vara.
SvaraRaderaJJ: Åh, jag vet att jag måste bli bättre på att det där. Jag vet bara inte hur och så är det så väldigt svårt hela tiden. Men jag ska försöka! Du är så fin och klok, jag ska försöka tro på dig!
SvaraRaderaHanna: Precis, det är en balansgång det där, en fin sådan! Puss!
A: Oj, vad glad du gjorde mig. Det betyder jättemycket för mig att det finns någon som tycker om och känner med det jag skriver. Tack!
Julia: Det är så fruktansvärt sant. Jag önskar att det inte var det.