Det som förstör är att han skulle tröttna på att möta mig kväll efter kväll när klockan var mycket och det var mörkt och jag skulle gå hem själv. För jag slutar ju inte att bli rädd för mörker bara sådär.
Det som förstör är att hon skulle tröttna på att jag kom och mötte henne kväll efter kväll när klockan var mycket och det var mörkt. En dag kanske hon inte är rädd längre och behöver inte mig.
Ur hans vinkel:
SvaraRaderaDet som förstör är att hon skulle tröttna på att jag kom och mötte henne kväll efter kväll när klockan var mycket och det var mörkt. En dag kanske hon inte är rädd längre och behöver inte mig.
(du skriver bra! jag gillar din skrivstil!)
Yen: Du har alldeles rätt.
SvaraRaderaOch tack, det gör mig himla glad att höra.