fredag 13 november 2009

8.

Han kunde förstöra mig med en blick. När jag insåg det så bestämde jag att det aldrig skulle vara vi.

Hur kan någon som viskar så fina ord göra så fruktansvärt ont i mig? Det är som att vackra ord blir allt annat än vackra när de handlar om mig. Jag vill inte att det ska vara så. Det betyder att jag aldrig kommer att må bra av någon som tycker om mig.

Jag vill ju inget annat än att älska och bli älskad. Men det är så svårt att älska mig.

9 kommentarer:

  1. jag vet så väl. alldeles för väl.

    du är så bra och fin och ah. outstanding.

    SvaraRadera
  2. dimmigadagar: Åh, du är så fin, och du gör det så fint här! <3

    Hanna: <3

    SvaraRadera
  3. Jag tror att du visst kommer må bra av någon som tycker om dig. Det är bara det där med känslor coh rädsla och allt vad det innebär, det är så konstigt och så fel men.. Så rätt och allt bara.. Ja, jag vet inte. Det blir så ihop trasslat.

    Du är fin!

    SvaraRadera
  4. Hej A
    vet du att jag är lite, lite sådan också och nu har jag en pojkvän som tycker om mig så mycket att han vill vara med mig varje dag och säger att "ÅH jag vet inte vad jag hade gjort utan dig!" och när jag är ledsen så tar han hand om mig bättre än någon annan gjort,

    och jag har haft det så himla jobbigt med det här, har ältat och överanalyserat och tagit komplimanger som elakheter,

    men håll i.
    Håll i för det släpper
    det släpper och det är värt det. Försök att slappna av, försök att lita på det med allt vad du är

    (och om du går in på min blogg så ignorera att det senaste inlägget handlar om att jag börjat älta igen, det stämmer inte riktigt insåg jag såhär några timmar senare)

    håll i och ge inte upp. Tyck om dig själv och låt andra tycka om dig, älska dig.

    Kram.

    SvaraRadera
  5. Jag ska börja läsa det du skriver igen, fråga mig inte varför jag någonsin slutade. Har hamnat i det där tråkiga vardagshjulet då man gör det man ska och inget utöver det, känner det man ska känna men inte mer än så. När allting är okej, varken bra eller dåligt. Vad jag menar är att dina texter gör vardagen lite bättre, lite ljusare för en liten stund när man inser att man inte är ensam. Tack.

    Och jag är nog också himla svår att älska. Får alldeles för ofta höra att jag är svår. "Du är så himla svår". Förstår aldrig vad de menar och när jag frågade fick jag ont i magen. "Svår att förstå, diffus, otydlig, svårtolkad och svängig". Jag vill inte vara så. Jag vill vara lätt och okomplicerad.

    SvaraRadera
  6. Su: Åh, jag hoppas att du har rätt. Oftast känns det inte så, kärlek är så svårt. Det blir kanske bättre och lite lättare snart. Jag tycker att du är himla fin!

    josefine: Det där var nog det finaste jag läst på väldigt, väldigt länge. Jag hoppas att du har rätt, jag vill verkligen tro på dig.

    Josefine: Jag tror inte att du är svår att älska, kanske svår att komma nära. Jag önskar att jag visste hur man gör för att inte vara så, men jag vet inte. Det är så himla svårt!

    SvaraRadera
  7. precis den frågan cirkulerar i mitt huvud. "Hur kan någon som viskar så fina ord göra så fruktansvärt ont i mig?"

    jag tänker på dej,
    <3

    SvaraRadera
  8. Jag tror inte riktigt på att det är svårt att älska dig. Däremot kanske det kan vara svårt att komma dig riktigt nära. Men jag tror att om man gör det, kommer man inte ångra sig. Du verkar vara så fin. Och jag tror absolut att du kommer att få njuta av den lyckliga kärleken, på riktigt, nån gång.

    Kram <3

    SvaraRadera