tisdag 12 januari 2010

31.

Till dig som inte gick på alla fester.

Du som inte var först med att dricka alkohol. Du som inte visste vem som hade kysst vem eller vem som hade däckat hos vem i helgen. Du som stod bredvid men som själv aldrig rökte ens ett bloss. Du som var sist med att förlora oskulden.

Du som grät på skoltoaletterna och gick omvägar i korridorerna. Du som önskade att dagarna gick lite snabbare för det-här-kan-inte-vara-livet-det-kan-bara-inte-vara-så. Du som skrattade utan att känna något. Du som skulle därifrån och aldrig någonsin komma tillbaka.

Livet blir bra tillslut, jag lovar.

12 kommentarer:

  1. Om någon hade sagt eller skrivit det där till mig när jag gick i högstadiet så hade jag nog varit lite gladare.

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Du är så himla skicklig med ord! skriver så vackert!

    SvaraRadera
  3. Tack, det känns bra att veta. Även om jag nu går på gymnasiet, känns som att jag är den som inte riktigt hänger med. Tack.

    SvaraRadera
  4. Tänk om någon
    hade sagt de kloka orden
    för några år sedan.
    Fast det är klart,
    då hade jag kanske inte trott
    på det. Men nu vet jag att det är sant.
    Tack för en fantastisk blogg.

    SvaraRadera
  5. dina ord är något av det finaste som finns att hitta i bloggvärlden. pussen

    SvaraRadera
  6. herregud. jag dör litegrann. hela texten i allmänhet, andra stycket i synnerhet. så extremt fint skrivet. dina ord får mig att gråta. (och det gör så förbannat ont att känna igen sig) du är så himla, himla bra.

    SvaraRadera
  7. Su: Jag hade också behövt höra något som det där. Det är så många som borde veta det, tyvärr.

    Michelle: Åh, tack så jättejättemycket!

    Josefine: Jag kände inte heller att jag hängde med på gymnasiet. Jag tror att det viktigaste är att i alla fall tro på att det blir bättre. För det blir det, jag lovar. Jag vet inte om jag hade trott på det om någon sa det till mig då, men jag hoppas att du gör det.

    Mikkaela: Åh, tack, för att du läser! Det gör mig himla glad!

    somettbrevutanslut: Tack, tack, tack! Åh, jag blir så hemskt glad, det betyder jättemycket!

    Sally: Åh, tack så mycket, det betyder massor för mig!

    SvaraRadera
  8. Även fast allt det där är förbi för mig. Så tvekar jag fortfarande, jag vet inte om livet kommer bli bra. Men det blir väl bra, någon gång. Snart hoppas jag.

    Din blogg är underbar!

    SvaraRadera
  9. Evelina: Åh, jag hoppas också det Evelina. Jag tror att om man försöker att verkligen tro på att det är sant och att livet faktiskt blir bättre, då blir det lite mindre svårt att ta sig igenom dagarna.

    Tack så jättemycket!

    SvaraRadera
  10. WOW! Slutade nyss högstadiet och du beskrev EXAKT hur jag kände mig då, och fortfarande gör, litegrannm, iallafall vad gäller att förlora oskulden. Är sexton år och har bara kysst en enda kille. Du får en att hoppas endå! Du skriver himla bra!

    SvaraRadera
  11. novemberrus: Åh, sluta aldrig hoppas!

    Fatima: Åh! Jag lovar dig att du kommer att hinna kyssa jättemånga fina i ditt liv. När jag var 16 år så trodde jag aldrig att jag skulle träffa någon som tyckte om mig, sådär på riktigt alltså. Men så plötsligt vaknar man bredvid honom och man måste nya sig i armen för att det är så overkligt. Och det är på riktigt.

    SvaraRadera